Bevarande av landskap

Bevarande av kulturlandskap är ett viktigt element i våra samhällen eftersom landskapet länkar samman tid, minne och representation. I denna undersökning korrelerar vi klassificeringen av kulturlandskap med regionens kunskapsproducerande infrastruktur, besöksnäringens infrastruktur, samt våra föreställningar om och förväntningar på dessa landskap. Hur bevaras ett kulturlandskap när landsbygderna är i förändring och hur kan ett sådant kulturlandskap också vara en del av förändringen?

Var finns tystnaden?

Tystnaden är ett vitalt element i och för den orörda naturen. Därför ställer vi oss frågan hur denna ska förvaltas och samtidigt tillgängliggöras.

Denna fråga, eller balansakt, bör även sättas i en regional kontext som i till exempel Dalarna, där den huvudsakliga transporten är motordriven.

Vad för slags mobilitet behöver regionen utveckla för att den upplevda tystnaden, som är en del av naturen och en attraktionskraft för besöksnäringen, ska kunna säkras?

Enligt Nationella Bullerutredningen från 2016 kategoriseras ostörda platser med ett decibelvärde 35-45 dB. Här ingår naturliga ljud, bland annat vindrus och fågelkvitter.

Var finns tystnaden i Orsa, Hedemora och Malung-Sälen?

Orsa: 33 % tystnad

Orsa: Bullerkarta

Malung-Sälen: Bullerkarta

Malung-Sälen: 43 % tystnad

Hedemora: 19 % tystnad

Hedemora: Bullerkarta

Landskap och minnesförvaltning
Institutioner som administrativt förvaltar minnet av landskapet, men också reproducerar historieskrivning i form av kunskapsspridning och bevarandeåtgärder, sätter en standard för hur historia återberättas. Exempel på detta kan vara högre utbildningar och forskning, museum, arkiv och bibliotek – men också skydd såsom byggnadsminnen, där vissa strukturer faller in under höga bevarandevärden medan andra faller bort.

Bevarandet av det temporära
Fäboden omges än idag av en särskild naturmystik. Denna boning där kvinnor bodde ensamma under sommarmånaderna med endast boskap som sällskap har givit upphov till en rad sägner. Den bonde som idag vill förvalta en fäbod kan få ekonomiskt stöd från Jordbruksverket, men måste då leva upp till en rad kriterier gällande byggnaderna på fäbodvallen och tillvägagångssätt för betet. Dagens fäbodbete har kommit att innebära ett individuellt förvaltande av kulturhistoria, i nutid.

Tätortsdefinierade byar
Skattungbyn, med ca 350 folkbokförda, definieras utifrån invånarantal som tätort av Statistiska Centralbyrån. Detta trots att bebyggelsestrukturen är av tydlig bykaraktär. Samtidigt omfattas området som sådant av Riksintresse naturvård, vilket regleras i Miljöbalken och därmed är skyddat i lag. Orsaken är Skattungbyns ålderdomliga bymiljö med koppling till unika utsikter, samt bedömningen att det kultiverade landskapet är bevarandevärt.

Därmed skyddas hela Skattungbyn från åtgärder som kan riskera att skada eller på annat sätt ha en inverkan på natur- och kulturmiljö. Skattungbyn klassas med andra ord både som tätort och som by för riksintresse.

En central fråga för Skattungbyn, som möjligen  gäller många andra byar i landsbygderna, är kontrasten mellan den statistiska definitionen av tätort och de boendes känsla för platsen som landsbygd. Andra tätorter i Dalarna som helt omfattas av Riksintresse naturvård är: Brunnsberg, Åsen, Västermyckeläng och Sollerön (med möjlighet till flera).